Delar av Hagmarksinventering i Tidaholm
Den virtuella floran: Om 'Den virtuella floran'

 .   Förord    Till innehållsförteckningen

INLEDNING       hagmarksinventering_i_tidaholm2.htm
Syftet med inventeringen
Utarmningen av landskap, biotoper, flora och fauna är ett av
1980-talets stora naturvårdsproblem. Den största negativa förändringen har skett i kulturlandskapet, där de naturliga fodermarkerna är en mycket hotad naturresurs.

Naturvårdsverket har initierat en riksomfattande inventering av de kvarvarande naturliga slåtter och betesmarkerna och givit läns- styrelserna i uppdrag att ansvara för denna. Naturvårdsverket har även givit ut en handbok, som legat till grund för inventeringen. I

Inventeringen syftar till att ge underlag för säkerställandet av de för natur och kulturvård mest värdefulla områdena och för att ge underlag för den kommunala fysiska planeringen. Den syftar också till att ge underlag för styrning av de medel, som kan ställas till förfogande av staten för att bevara naturliga fodermarker, t ex NOLA-ersättningar ("Naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet"), anslag för vård av naturreservat och AMS-medel.

METODIK

Förarbete

Arbetet inleddes med att sammanställa befintliga kunskaper om ängs och hagmarkerna i kommunen genom att gå igenom registret över hotade arter, naturvårdsprogrammet, våtmarks inventeringen m fl skriftliga källor. Genom länsstyrelsens försorg skickades också förfrågningar om intressanta objekt till LRF:s lokalavdelningar, hembygdsföreningar och Naturskyddsföreningens lokala krets.

Det viktigaste hjälpmedlet för att få fram tänkbara objekt är flygbilder. Till Tidaholms kommun användes infraröda diapositiv i en ungefärlig skala på 1:30 000. Med hjälp av stereoskop och jäm- förelser med den ekonomiska kartan från 1959 får man en god bild av tänkbara naturliga gräsmarker. Två urvalskriterier användes för att få fram och avgränsa objekten, dels att ytan skulle vara större än ett hektar och dels att trädkronornas täckningsgrad inte skulle vara större än ca 90 procent.

De utvalda objekten ritades in på arbetskopior av ekonomiska kartan i skala 1:10 000 och sammanställdes med resultatet av sökningen ovan. Ett fåtal ytterligare objekt korn fram vid fältarbetet, dels objekt som tolkats som skog vid flygbildstolkningen, dels objekt som anvisades av lantbrukare i trakten. Något objekt tillkom i enkätsvaren.

Fältarbete

Alla de cirka 250 tänkbara objekten besöktes i fält under sommaren 1988. Den första frågan man ställs inför, när man ser ett objekt, är om det är av intresse eller inte. De faktorer som verkar diskvalificerande vid detta val är följande:
 

- tydlig kvävepåverkan på en så stor del av området att den naturliga floran har slagits ut

- upphörd hävd sedan så lång tid att gräsförna m m kvävt den hävdberoende växtligheten

- igenväxning med buskar och sly så tätt att grässvålen har lösts upp

- barrträdsplantering

- andra stora ingrepp som täkter, tippar m m

Några objekt hade blivit uppodlade till åker, och ett var behandlat med gift för att sedan odlas. Det vanligaste skälet till disk-

valificering var igenväxning och ohävd. Nästan lika många blev diskvalificerade på grund av kvävegödsling. Ett fåtal objekt var

barrträdsplanterade.

Vissa objekt eller delområden har blivit klassade trots kvävepåverkan, men då har de haft värde för landskapet eller haft kulturhistoriska värden. På dessa och på de övriga värdefulla objekten upprättades en fältblankett (se bil 1 och 2). Indelning av objektet i delområden efter olika naturtyper och justering av objektets gränser gjordes också i fält.

Bedömning och klassificering

Redan i fält gjordes en preliminär bedömning av objektet, där de biologiska och estetiska värdena vägdes in. Den slutliga klassificeringen gjordes när fältarbetet blev färdigt och när äldre kartor m m studerats. Objekten har rangordnats efter en fyrgradig skala där

klass 1 = högsta bevarandevärde

klass 2 = mycket högt bevarandevärde

klass 3 = högt bevarandevärde

klass "4" = visst bevarandevärde

Huvudkriterierna för bedömningen är enligt handboken

- välhävdade områden med lång kontinuitet som är goda exempel på naturliga fodermarker i regionen

- områden som efter vissa restaureringsåtgärder uppfyller kraven ovan

- områden med hotade naturtyper, vegetationstyper och arter

- områden med mycket rik flora och/eller fauna

- områden med mycket säregen och märklig beskaffenhet

Viktiga stödkriterier till hjälp för bedömningen är

- mångformighet i vegetationstyper, kulturspår m m

- raritet t ex sällsynt naturtyp som hackslått eller ovanlig vegetationtstyp som rödvenhed

- storlek, ju större areal värdefull naturtyp desto större värde för området

- avsaknaden av störande ingrepp och påverkan

- nuvarande hävd, om denna är god höjer det värdet

- ålderdomligt kulturlandskap, objektets värde stiger om det ligger i ett värdefullt kulturlandskap

- skönhet, en tilltalande landskapsbild förhöjer värdet

Felkällor

Objekt kan ha förbisetts vid flygbildtolkningen, då de kan ha tolkats som skog, men under de mellanliggande åren röjts och hävdats. Små slåttermarker är omöjliga att upptäcka på flygbilder.

Gränser för områden är svår att dra mot igenväxande hagmarker, som betas ihop med de öppna delarna. Det blir i dessa fall inga skarpa gränser och arealuppgifterna i beskrivningarna är därför inte alltid så exakta som de förefaller vara.

Indelning i naturtyper och vegetationstyper är också svår, då varje naturlig gräsmark har sin egen identitet och sällan passar

in i färdiga mallar.

Klassificeringen kan försvåras av hårt betestryck och vid besök sent på säsongen, och vissa objekt kan på så sätt ha undervärderats.

PRESENTATION AV TIDAHOLMS KOMMUN

Naturgeoqrafiska förhållanden m m

landarealen i Tidaholms kommuns är 521 km2, varav ca 138 km2 är åker. Kommunen ligger i gränszonerna till flera naturgeografi ska regioner (Nordiska ministerrådet 1977). Den västra delen tillhör nr 22 Götalands centrala slättbygder, underregion b Falbygden. Den norra delen tillhör nr 22, underregion a Vänerslätterna och den sydöstra och östra delen tillhör nr 23 Skogslandskapet i norra Götaland: Tiveden - Tylöskog - Kolmården. Kommunen är också delad av gränserna för jordbrukets produktionsområden, där den sydöstra och östra delen tillhör Götalands skogsbygder och den norra och sydvästra delen tillhör Götalands norra slättbygder.

För att göra en kortfattad beskrivning av de naturgeografiska förhållandena i en så omväxlande kommun som Tidaholm kan den delas i tre delområden, som i huvudsak följer regionindelningen ovan.

1. Falbygden

Området omfattar i huvudsak socknarna Kymbo, Hångsdala, Valstad, Ö Gerum, Dimbo, Ottravad, Varv och västra delen av Kungslena. Geologiskt tillhör det kambrosilurområdet kring platåbergen, och endast de sydligaste gårdarna i Kymbo ligger på gnejs. Kalkstenslagret är mäktigt och avslutas med en markerad sluttning mot öster. Av de övriga lagren från kambrosiluren är den undre alunskiffern mest framträdande i Kungslena. Lerskiffer påträffas på platåbergens kanter under diabasen, som med sina branter är av stor betydelse för landskapet. Östra halvan av Gerumsberget, norra och östra halvan av Varvsberget och östra delen av Plantaberget samt det lilla Gisseberget ligger i kommunen.

Den kalkrika marken har stor betydelse för vegetationen, och många artrika rikkärr och kalkfuktängar med sällsynta arter finns i området. Starkt hävdberoende, örtrika torrängar med kalkgynnad vegetation finns framför allt på grusåsarna i Valstad, och med några rester på Gissebergets östsluttning och vid Plantaberget.

Lövskogar finns på kalklagrets.och bergens sluttningar, medan bergens platåer har barrskog. Aker utgör den största arealen, och de naturliga gräsmarkerna finns framförallt i Kymbo och Hångsdala, där flera av kommunens finaste objekt påträffats.
2. Den centrala slättbygden
Området omfattar socknarna Vättak, Suntak, Baltak, Acklinga och Hömb samt delar av Velinga, Daretorp, Agnetorp, Fröjered och Kungslena. Det domineras av slätterna kring Tidan och dess bi- flöden Ösan och Van.
Åkermarken på slättbygden sätter sin prägel på landskapet, men mellan ådalarna ligger de skogklädda, långsträckta höjderna Hel lidsberget och Ottravadskogen, vilka gör att landskapet trots allt är ganska omväxlande. Utefter Falbygdskanten finns också mäktiga isälvssediment, som är mest framträdande på den s k Vättaksterrassen, men som börjar med ett system av skogklädda åsar redan uppe i Kungslena.

De bäst bevarade naturliga fodermarkerna inom området finns ut- efter Tidan norr om Tidaholm, där stora arealer av maderna fort- farande hävdas och är av riksintresse för naturvården. Vid Ösan, som har grävts om och sänkts, finns bara ett par mindre objekt av större värde kvar, och vid Yan finns ett par kilometer hävdade mader nära kommungränsen mot Hjo.

3. Hökensås och dess sluttningar
Området omfattar socknen Härja och större delen av Velinga och Daretorp samt östra delen av Agnetorp och Fröjereds socknar. De högsta partierna av urbergshorsten Hökensås - över 275 m ö h - når från gränsen i söder fram till Gälleberg i Daretorp. Parallella stråk av grönsten i den ganska varierande berggrunden gör att floran kan vara överraskande rik, som till exempel vid Svedjefall, Bäckäckra och Havsjöberg.

Längre mot norr blir Hökensås lägre och består mest av morän och isälvsavlagringar liksom Svedmon, som berör de östligaste delarna av Härja och Daretorp. Hökensås västra sluttningar domineras av mäktiga, egendomliga sedimentterrasser, som är mycket framträdande i Härja och Velinga.
Odlingsbygden ligger på sluttningarna, medan de små gårdarna och torpen uppe på Hökensås i allmänhet har försvunnit. Anmärkningsvärt är att på den östra sidan, liksom fallet är i Habo kommun, gårdarna ligger vid den högsta kustlinjen, där den bördiga moränen använts för ängsmarker och en del av åkrarna legat nedanför på sedimenten. I det småskaliga kulturlandskapet krig Hökensås finns flera värdefulla objekt med naturliga fodermarker, framförallt på den västra sidan, medan på den östra sidan hävden på många gårdar har upphört och markerna växt igen.

Kulturlandskapets utveckling

De äldsta spåren av kulturpåverkan på landskapet finns i Falbygds- området, där ett antal hällkistor vittnar om att landskapet började bli öppet redan under stenåldern. Under järnåldern, när klimatet blev kallare, tvingades jordbrukarna skaffa vinterfoder åt djuren och de första ängarna anlades. Områdena kring åarna var då bebodda, och de vidsträckta maderna blev viktiga slåttermarker, liksom de stora fuktängarna på Falbygden, som uthålligt kunde producera foder. Kulturlandskapet på Hökensås utformades troligen på tidig medeltid, då befolkningen växte.
Ängarna blev snart det gamla bondesamhällets viktigaste ägoslag, och det kulturlandskap, som formades under medeltiden, kom att bestå till 1800-talet. En ny befolkningstillväxt gjorde att många torp togs upp i skogsbygderna, samtidigt som ängar överfördes till åker genom stenröjning och utdikning. Skiftesreformer genomfördes också på 1800-talet, och de har haft stor betydelse för kultur- landskapet i kommunen. Övergången till andra växtföljder än de traditionella gjorde också att vinterfoder började produceras på åkermark, varför ängarna minskade i värde.

Hur landskapet såg ut under denna tid ser man på den ekonomiska kartan från 1877, och slåtterängarna upptar då stora arealer, speciellt i skogsbygderna, där vallbruket inte slagit igenom. Till år 1927 hade slåtterängarna minskat till 1 064 hektar, vilket framgår aven tabell hos Bengt M P Larsson (Skaraborgsnatur 1982). Samma tabell tar förutom slåtteräng och betesäng även upp hagmark, "dvs skogsmark med glesa och ojämna bestånd, å vilken finns icke
obetydlig, merendels till betning utnyttjad gräsproduktion",
vilket är den dåvarande jordbruksstatistikens definition av hag- mark, och den sammanlagda arealen av den naturliga gräsmarken var inte mindre än 7 095 hektar.

Anmärkningsvärt är att år 1927 endast 79 hektar var "ordnad betes- äng" dvs "icke under plog lagd mark, vilken för betets förbätt- rande är föremål för skötsel, varmed avses åtgärder såsom röjning, dikning, planering, kalkning och grundgödsling av marken, frösådd m mil Under 1930- och 1940-talet försvann emellertid många natur- 1 i ga betesmarker och b l ev 'Iordnad betesäng II genom åtgärder en l i gt definitionen. Speciellt vanligt var detta i Härja, Daretorp och Velinga, där många betesmarker bär spår av kultivering. Ett van- ligt redskap för detta var den harvliknande beteskultivatorn, och när ordet kultivering och liknande används i objektsbeskrivningarna menas det åtgärder enligt ovan.
Under 1960-talets jordbruksnedläggningar försvann åter en stor areal naturlig gräsmark, fastän nu genom granplantering eller igenväxning till skog. Ar 1976 återfinns den naturliga gräsmarken under rubriken "Annan gräs bärande mark" i jordbruksräkningen, och denna var det året 1 962 hektar på samtliga brukningsenheter. Av dessa låg 707 hektar på brukningsenheter med mindre än 2 ha åker, och de flesta av dessa har troligen försvunnit. Efter 1976 förekommer inte detta ägoslag i statistiken. Den sammanlagda arealen av inventeringens objekt i klass 1 - 3 är 511 hektar, och inkl
klass "4" är den 683 hektar.


RESULTAT

Definitioner av naturtyper, vegetationstvper och indikatorarter

Naturtyper

De hävdberoende naturliga fodermarkerna har och har haft ett växlande utseende och en växlande artsammansättning, vilka har varit beroende av slåtter, långvarigt bete, olika fuktighetsförhållanden m m. De har också sett olika ut i olika delar av landet.

För att få en enhetlig benämning på de olika formerna av naturliga fodermarker har handboken definierat ett antal naturtyper. Nedan beskrivs de som har använts i denna inventering, och ges några exempel av de mest typiska i kommunen.
1. Slåttermarker, dvs marker som fortfarande hävdas eller tills helt nyligen hävdats med slåtter.

Annan öppen äng har i äldre tider varit den vanligaste slåttermarken på fastmark i Västergötland. Den har vanligen mycket få träd, och buskar saknas i allmänhet. Marken är frisk till fuktig och floran är i allmänhet mycket rik. Denna naturtyp har använts för slåttermarken på naturreservatet på Vinberga i Dimbo (Obj 37, delomr 3) i brist på bättre alternativ. För många träd har lämnats för att beskrivningen skall stämma.
\

Sidvallsäng är slåttermark i kärr med rörligt grundvatten, ofta i sluttande terräng eller i sänkor där smältvatten kan översvämma. Detta är numera en mycket sällsynt naturtyp i landet. Ett mycket fint exempel på sidvallsäng finns vid Härja kyrka (Obj 7, del- omr l).

Sötvattenstrandängen eller maden var förr en mycket viktig slåttermark. Maden ligger mellan hög och lågvattengränserna på stränder till åar och sjöar och kan ha finsediment eller torv till underlag. Numera bedrivs madslåtter mycket sällan, men i kommunen finns två mader, som har slagits kontinuerligt. De ligger vid Tidan och maden vid Sätesgården i Baltak (Obj 41) slogs till 1987. Maden söder om Nycklerör (Obj 76) slogs även 1988.

De allra flesta mader i landet, som fortfarande hävdas, betas numera, och i kommunen finns flera exempel på betade strandängar vid Tidan och Yan. De finaste finns söder och sydost om Eldslyckan (Obj 80).

2. Hagmarker, dvs betesmarker som förr i allmänhet varit slåttermarker men därefter betats under längre tid.
Öppen hagmark saknar i allmänhet träd. Några ensamma träd eller små dungar kan förekomma, och buskskiktet består i allmänhet av tagg beväpnade arter, som rosor, hagtorn eller enbuskar. Naturtypen är resultatet av hårt betestryck och medveten röjning, och den är beroende av kontinuerlig röjning för att behålla sin karaktär. Den har oftast en intressant flora, och det bästa exemplet finns vid Huvudshemmet i Daretorp (Obj 30). Andra fina öppna hagar finns vid Hällestorp (Obj 13) och Stockabäcken (Obj 2) i Kymbo och söder om Stark gården i Hångsdala (Obj 20).



Ekhage är en naturtyp, där eken är det dominerande trädslaget. Vegetationen är beroende av markens fuktighet och bördighet och kan variera från en artrik, frisktyp med hassel till magra artfattiga typer på torrmarker, där blåbärsris kan vara vanligt. Ekhagar är ovanliga i Tidaholms kommun, då många fått växa igen till skog eller till blandlövhagar. Exempel på de båda typerna finns i Daretorp i Obj 31, där hagen på Havsjöberg (delomr 1) är frisk och mycket örtrik, medan hagen på Krogstorp (delomr 2) är torr och dominerad av ris.

Björkhage är jämte den öppna hagen den vanligaste naturtypen i Tidaholm. Den finns i allmänhet på magra marker och har ofta en ganska artfattig flora. På moränmark med lagom fuktighet kan dock floran vara mycket rik, och det finaste exemplet på denna typ finns i Gullerstorp, Hångsdala (Obj 19). Det bästa exemplet på magra björkhagar finns i Jutahemmet, Agnetarp (Obj 57). Den största finns på St Höga i Dimbo (Obj 49) men denna märkliga hage avviker något och är nästan en björkskog.
Blandlövhage är hagmarker, där inte ek eller björk är det dominerande trädslaget. På magra marker kan det vara blandning av ek, björk, klibbal, rönn, sälg m fl. Några riktigt fina hagar av denna typ finns inte i kommunen, men hagen vid Bosarp, Härja (Obj 5) kan tjäna som exempel. På bättre marker med rörligt grundvatten kan ask, alm m fl ädellövträd förekomma. Sådana hagar är ovanliga och flera har växt igen till lövskog. Hävdade ädellövhagar finns vid St Älgarås i Daretorp (Obj 44) och vid St Virvan i Varv (Obj 52).

Annan hagmark är hagar med barrträd och enbuskar oftast på magra grusåsar och på hällmarker. Det är en ovanlig naturtyp i Tidaholms kommun och riktigt bra exempel finns inte, men den talldominerade hagen väster om Härja kyrka (Obj 7, delomr 3) och den granbevuxna bäckravinen i Dalsbäcken, Valstad (Obj 22) kan nämnas.
 

3. Övriga betesmarker, dvs betesmarker med lång kontinuerlig betes hävd på utmarker.

Ljungheden är en västsvensk naturtyp, som egentligen inte hör hemma i dessa trakter. Naturtypen har använts för gravfältsområdet i Oimbo (Obj 51), dels i brist på bättre alternativ, dels för att målsättningen enligt skötselplanen är att skapa en ljunghed. En intensivare skötsel med bl a bränning och betning krävs för leva upp till målsättningen.
Annan öppen utmark är en öppen mark med ett fåtal buskar och träd och har alltid hävdats som betesmark. För att skilja denna naturtyp från den öppna hagmarken har jag dels gått efter hur markens användning betecknades på den gamla ekonomiska kartan, dels efter avsaknaden av slåttergynnade indikatorarter. Ett fint exempel på denna typ finns på sandbackarna söder om Ettak i Velinga (Obj 25).

Buskrik utmark är mycket närstående den förra naturtypen och kanske bara en variant med något svagare hävd. För att skilja den från hagmarken har jag använt samma kriterium som ovan. Utmarksbeten av denna typ finns, trots att de ligger nära gårdarna, vid Svartekulla i Fröjered (Obj 75, delomr 2) och vid Källefall, Daretorp (Obj 58).


Betad skog är vanligtvis barrskog på utmarken. Igenväxta hagmarker räknas inte hit, då de inte varit betesmark kontinuerligt. För att skilja ut dessa har jag använt samma kriterium som för naturtyperna ovan. Förr var skogen en viktig betesresurs, men numera används denna mycket sällan.
Ofta ligger de betade skogarna i anslutning till andra betes- marker, och om de är små blir de vanligen uppehålls och sovplatser för djuren och därför gödsel påverkade och tråkiga. I Tidaholm har bara två betade skogar tagits upp, och de är av stort värde. De finns vid Jutahemmet i Agnetorp (Obj 57) och vid Nycklerör i Fröjered (Obj 77).

Vegetationstyper
I objektsbeskrivningarna förekommer benämningar på vegetationstyper, vilka är definierade i "Vegetationstyper i Norden" och i handboken, där ett par tillägg har gjorts. Här ges endast en översiktlig redovisning av de aktuella vegetationstyperna och exempel på objekt där de förekommer.

Hedserien

Örtrik ljunghed är ljungdominerad med ganska många örter, bl a gulmåra och backtimjan. Ett vackert exempel finns söder om Ettak, Velinga (Obj 25).

Rished av blåbär-lingonristyp förekommer i torra, ofta svagt hävdade ek/björkhagar, t ex i ek hagen på Krogstorp, Daretorp (Obj 31).

Rished av pors och blåtåtel är en västsvensk vegetationstyp, som är sällsynt i Skaraborg. Den ovanliga klockgentianan hör hemma i denna vegetation, och vackra exempel finns väster om Tidan på
Orleka ängar söder och sydost om Eldslyckan (Obj 80).

Rödvengräshed är en hårdbetad gräshed, som står ljungheden nära. Den finns ofta på små ytor på torra magra marker, och de mest välutvecklade och största finns vid Källefall i Daretorp (Obj 58), där även fårsvingelvarianten av rödvengräshed förekommer.

Stagghed och staggäng är mycket närstående och skall skilja sig huvudsakligen i att staggängen saknar ris. I praktiken är detta svårt då de staggrika, fuktiga vegetationstyperna oftast finns på små arealer i övergången till blöta marker. Granspira är en karak- tärsart och de finaste stagg hedarna finns vid Kungsgården i Vätta k (Obj 24) och vid Bäckgården, Velinga (Obj 29).

Ängsserien

Hällmarkstorräng är mycket sällsynt i kommunen och hällmarker finns bara på gnejsen i södra delen av Kymbo. De är där mycket artfattiga och otypiska.
Fårsvingeltorräng är en kortvuxen och ofta örtrik gräsmark kring berghällar och på sydvända grusbackar. Den är ganska sällsynt i kommunen och täcker sällan några större ytor.

Örtrik torräng är en mycket artrik, ganska högvuxen vegetationstyp på sydvända grusbackar. Den är mer eller mindre kalkgynnad. Denna krävande typ finns nästan endast på Falbygden. Vackra exempel finns på Eket, Kymbo (Obj 1), på kullarna vid Skattegården, Valstad (Obj 37) och vid Backen i Kungslena (Obj 61).

Rödvenäng är den absolut vanligaste vegetationstypen och finns på så gott som alla friska naturliga gräsmarker. Den är betesberoende, och vid svag kvävepåverkan blir den örtfattig och gräsrik.
Örtrik friskäng förekommer mest på betade f d slåttermarker på bättre jordar. Den är relativt lågvuxen, och inga arter dominerar i denna mycket artrika vegetationstyp. Den utarmas av hårt bete och tidigt betespåsläpp. Typen är ovanlig och de bästa exemplen finns söder om Starkgården, Hångsdala (Obj 20) och på Havsjöberg, Daretorp (Obj 31, delomr 1).

Svinrotäng är slåtterberoende och har ofta lika stor artrikedom som den örtrika friskängen, men med en tydlig dominans av svinrot. Svinrotängen var förr vanlig i södra Västergötland, men i Tidaholms kommun återstår endast ett par små rester, båda på Hökensås, och de finns vid Stenbacken, Härja (Obj 10) och vid Huvudshemmet, Daretorp (Obj 30).

Skogsnävaängen uppstår när hävden på de två föregående vegetationstyperna slappnar, och skuggtåliga örter dominerar. Då de förra vegetationstyperna varit sällsynta är även denna typ ovanlig och finns mest som rester på Hökensås. Den största finns dock på Gisseberget vid Hasslekärr (Obj 35).

Tuvtåteläng domineras av tuvtåtel tuvor på fuktig mark. Den är vanlig på maderna vid Tidan och Yan, och vid hårt betestryck är den ofta hårdsnaggad mellan tuvorna.

Högörtängen domineras av älggräs och andra högvuxna örter. Den uppkommer lätt när hävden slappnar på tuvtåtel- och lågstarrängen. Den är vanlig i Tidaholms kommun och under utbredning, då den traditionella skötseln av högörtängen med slåtter av ratorna endast sågs på ett ställe, på betesmarken söder om Tomten i Dimbo (Obj 34).

Tuvstarrsvarianten av högörtängen domineras av kraftiga tuvor av tuvstarr. Det är en ovanlig vegetationstyp, som finns på kalkrika jordar. I kommunen finns små, hävdade ytor på tre ställen och en stor, typisk äng öster om Valstad (Obj 36).

Fuktäng av gräs-lågstarrtyp (lågstarräng) är en lågvuxen, relativt artrik vegetationstyp, som finns i övergången mellan kärr och fastmark och som inslag i andra fuktängar. Den är betesberoende och ganska vanlig i Tidaholm, men täcker oftast små arealer. På Tidans mader finns lite större ytor dominerade av hundstarr och hirsstarr.

Artrik variant av gräs-lågstarrfuktäng (artrik lågstarräng) ansluter till ovanstående typ och till kalkfuktängen och är artrik med flera ovanliga arter, men saknar t ex majviva. Den är ovanlig i landet och i kommunen, men fina exempel finns vid Hällestorp i Kymbo (Obj 13) och vid Gullerstorp i Hångsdala (Obj 19).


Kalkfuktängen är en örtrik gräsmark på fuktig, kalkrik jord. Vegetationen är artrik och oftast med flera orkideer. Majviva och rosett jungfrulin är andra typiska arter i kalkfuktängen, som finns på södra Falbygden med de finaste exemplen vid Hällestorp (Obj 13) och Fläskagården i Kymbo (Obj 16).

Högstarräng domineras av vasstarr och har inslag av högvuxna örter. Den finns Rå maderna vid Tidan, i anslutning till ån och i högvattenrännor. Ar vegetationen hårdbetad kan den övergå i en variant med lågvuxen kärrkavle och krypven, som dominerande arter.

Jättegröevarianten av dvärgvassvegetation är en mycket speciell typ, som finns i Skaraborg. Vid Tidan och Yan står jättegröen mest vid strandkanten men kan täcka stora arealer av blöta rännor, som t ex nordost om Kobonäs (Obj 74) och vid Svartekulla (Obj 75).

Sumpkärr av högstarr-örttyp domineras av flaskstarr och blåsstarr. Vegetationstypen används nu mycket sällan till fodermark och finns som inslag i högvattenrännor med stillastående vatten på maderna
vid Tidan.

Källkärr är artrika med flera orkideer och var förr slåttermarker. De är trampkänsliga och blir vid hård betning mycket tuvade. Exempel på hävdade rikkärr finns vid Ny torp i Hångsdala (Obj 18) och vid Dalsbäcken i Valstad (Obj 22).

Indikatorarter

En lista på arter, som är beroende av långvarig hävd och som missgynnas av kvävegödsling, finns i handboken. Den har anpassats till Skaraborgs och Jönköpings län och finns på bil 2. De arter, som
gynnas av slåtter och missgynnas av intensivt bete, är betecknade med S.

Även vissa ängssvampar är goda indikatorer på gräsmarker av hög kvalitet, vilket Johan Nitare visat i en artikel (SBT häfte 5 1988). Många arter av vaxskivlingar, rödskivlingar, jordtungor och fingersvampar kräver ogödslade, välhävdade grässvålar, och ju fler sådana arter det finns, desto högre värde har marken.

Arter, som indikerar kvävepåverkan, finns listade i handboken och bland dessa kan nämnas ogräsmaskros, ängsgröe, hundloka och hund- äxing. Förekommer dessa i stora mängder är kvävepåverkan måttlig
till tydlig, och när arter, som skräppor och brännässla förekommer rikligt är kvävepåverkan mycket stor.
 

  Objektsbeskrivningar

Beskrivningarna av klass 1-3 objekten har några fasta rubriker. Först kommer objektets nummer, vilket återfinns på kartorna, objektets benämning och därefter uppgift om på vilket ekonomiskt kartblad (skala 1:10 000) objektet finns. Dess koordinat anges först med 100 meterskoordinaterna i Rikets nät, och inom parentes med SNV:s alfanumeriska system.

Efter sockenangivelsen följer en uppgift om naturtyp och areal för objektet och eventuella delområden. För mosaikartade objekt är den dominerande naturtypen angiven. Under rubriken vegetationstyper anges delområdenas vegetationstyper, och om en typ täcker mer än 50 % av arealen markeras den med "D".

Efter själva beskrivningen, där objektets omgivning, vegetation och kulturhistoriska spår behandlas, kommer en redovisning av ingrepp och påverkan av negativ art. Det hela avslutas med en bedömning och klassificering, som i första hand utgår från förhål- landena i Tidaholms kommun.


                                         = klass 1

                          

                                      = klass 2

 

                                      = kalss 3

 

Nr 66. HAGE VID BACKGÅRDEN     Tillbaka till innehåll

Ek karta: 08D 2i   Koordinat: 64606,13922 (8D 2I 0C 6C)

Socken: Fröjered

Naturtyp och areal: Annan hagmark 6,2 ha  Vegetationstvper: Rödvenäng D lågstarräng, stagghed

Beskrivning: Den stora betesmarken nordväst om Backgården är väldigt svår att placera in i naturtypschemat. Större delen av arealen är bevuxen med ca 30-årig blandskog av gran, tall och björk, som verkar vara självföryngrad och har stora gräsrika gläntor. En del äldre träd och stubbar finns, vilket visar att hagen varit mer eller mindre trädbevuxen under lång tid, och naturtypen kanske borde betraktas som betad skog.
 

De öppna ytorna har en vegetation, som är präglad av långvarigt bete och som också är mångformig, eftersom fuktigheten varierar och det finns lågstarrängar, friska rödvenängar och stagghedar. Bland arterna kan nämnas stagg, revfibbla, borsttåg, ängsvädd och mattlummer.

Några små, äldre åkrar med odlingsrösen ingår i betesmarken, medan de gödslade, äldre åkrarna ligger utanför.

Ingrepp och påverkan: Hagen är påverkad av igenväxning på de fuktiga områdena och de äldre åkrarna är svagt kvävepåverkade.

Bedömning: Betesmarken är välbetad av nötkreatur och har troligen mycket lång kontinuitet som betesmark. Den har många gläntor med fin grässvål, och en medveten gallring skulle göra hagen än intressantare.

Klassificering: Klass 3.

   Nr 67. BETESMARKER NORR OM KAGGESTORP Tillbaka till innehåll

Ek karta: 08D 2i          Koordinat: 64625,13947 (8D 2I  2E  5H)

Socken: Fröjered

Naturtyp och areal:                                          Vegetationstvper:

Delomr 1: Öppen hagmark1,3 ha                 rödvenäng D högörtäng, lågstarräng

Delomr 2: Björkhage 2,2 ha                   rödvenäng D

Beskrivning: Hagarna ligger söder om den gamla järnvägsbanken, och en liten bäck rinner igenom. Delområde 1 - den östra hagen  lig- ger på en låg moränkulle med bäcken på södra sidan, medan björk- hagen i väster är flack men ganska stenig.

Delområde 1: Kullen är avverkad för inte så länge sedan, och på den centrala delen är floran fortfarande artfattig, och t ex de skuggtåliga arterna stor blåklocka och grönvit nattviol är fort- farande vanliga. I kanterna finns en artrikare flora och på krönet vid järnvägsbanken en torräng med brudbröd och ängshavre. Vid bäcken finns en svagt betad hägörtäng.

Delområde 2: Björkhagen är tilltalande och begränsas på den södra sidan av vackra stenmurar. Floran är däremot trivial, och stora delar är kvävepåverkade.
Hagarna har lång kontinuitet som betesmark. Endast högörtängen vid bäcken var slåttermark enligt den gamla ekonomiska kartan. Den övriga marken är betecknad som betesmark med lövträd.

Inqrepp och påverkan: Delområde 2 är tydligt kvävepåverkat.

Bedömning: Hagarna har ett högt bevarandevärde, eftersom de varit betesmark under lång tid och fortfarande är välhävdade. Den öppna betesmarken har en rik flora.

Klassificering: Klass 3.
 

  Nr 68. BETESMARKER VID YAN FRÄN VÄSTERÄNGEN TILL KVARNÄNGEN Tillbaka till innehåll

Ek karta: 08D 1j    Koordinat: 64584,13988 (8D 1J 3D 4I)

Socken: Fröjered

Naturtyp och areal: Delomr 1: Sötvatten- strandäng  16,5 ha

Vegetationstyper: högstarräng D tuvtåteläng, jättegröeäng, högörtäng, lågstarräng

Delomr 2: Björkhage 6,0 ha rödven äng D stagghed, högörtäng

Delomr 3: Björkhage 4,0 ha rödven äng D lågstarräng, jättegröeäng

Beskrivning: Det mer än 3 km långa objektet består till största delen av översvämningsmarker vid Yan. Strandbrinkarna mot de angränsande åkrarna och skogsmarkerna är låga, från bara någon meter vid Yans gård till några meter norr om Kuggekvarn. Björkhagarna i delområde 2 ligger på låga moränbackar.
 

Delområde 1: Den södra delen vid Vans gård är välbetad med nötkreatur och öppen så när som på några gamla tallar och björkar. Videbuskar förekommer mest närmast landsvägsbron, där hävden är svagare. Vegetationen domineras av jättegröe, vasstarr och rörflen, men även små högörtängar och tuvtåtelängar förekommer.

Norr om landsvägsbron finns stora högörtängar med inslag av jättegröe. Delen norr om Kuggekvarn har även några artrika lågstarrängar med darrgräs, hirsstarr och ängsvädd.

Delområde 2: Björkhagen öster om ån vid Kuggekvarn är fårbetad och trivial, medan hagarna väster om ån är nötbetade och betydligt artrikare. Nedanför Kärret finns välbetade, magra rödvenängar med slåttergubbe, stagg och borsttåg. Söder om Kuggekvarn finns vackra rester av den gamla slåtterängen i form av darrgräs, ormrot, brudborste och smörbollar.

Delområde 3: Björkhagen vid den före detta gården Kvarnängen i Fridene socken har under de senaste åren överflyttats från Hjo kommun till Tidaholms kommun. Hagen är ganska öppen mittför gården där Yan har breda blöta mader med jättegröe och högörter. Närmare den gamla sockengränsen finns en vacker, stenig björkdominerad hagmark med en artrik flora, där ormrot, darrgräs och slåttergubbe är rikligt förekommande. Hagen är väl hävdad och betas med nöt.

Ingrepp och påverkan: Den kvävepåverkan, som kan ses i maderna, är nog inte ett ingrepp utan beror på de årliga översvämningarna. Björkhagarna söder om Kuggekvarn håller på att växa igen med ungbjörk.

Bedömning: Objektet har förr varit slåttermark och är nu betesmark och har alltså lång kontinuitet som fodermark. Det är välhfävdat och representativt för de förr vidsträckta hävdade maderna vid Yan.

Klassificering: Klass 3.

  Nr 69. HAGAR VID BASTÅSEN Tillbaka till innehåll

Ek karta: 08E   1a       Koordinat: 64569,14012 (8E lA 1B 9C)

Socken: Fröjered

Naturtyp och areal: Björkhage 3,B ha   Vegetationstyper: ödvenäng D tuvtåteläng, högörtäng

Beskrivning: Baståsen ligger på västsluttningen av Hökensås. Hagarna är belägna runt gården på steniga moränkullar och i sluttningen nedan gården. De är rester av gårdens gamla slåtterängar, där den största och frodigaste, nordväst om gården, har växt igen med hassel och sly till skog.

Kullen norr om vägen har den intressantaste vegetationen med en ljungrik rödvenäng med mycket slåttergubbe. Kullarna söder om vägen har lite för tätt skikt av björkar, och vegetationen är ganska trivial. Sluttningen är välröjd och har en tät fin gräs- svål, men har tidigare varit igenväxt och är fortfarande ganska artfattig.

Hagarna betas av nötkreatur och hästar. Hävden är mycket god.
 

Ingrepp och påverkan: Inga ingrepp och ingen negativ påverkan har noterats.

Bedömning: Hagarna är väl hävdade och har lång kontinuitet som fodermark. Landskapsbilden är mycket tilltalande.
Klassificering: Klass 3.

    STOROMRÅDE: TIDANS MADER FRÅN TIDAHOLM TILL FRÖJERED Tillbaka till innehåll

Gemensam översiktliga beskrivning av objekt 70 - 83.
Maderna längs Tidan har utnyttjats som fodermark under mycket lång
tid. De hörde till de marker, som tidigast togs i användning som slåttermark, eftersom de producerade mycket och årligen tillfördes näring av översvämningarna. En sådan slåttermark finns kvar
(obj nr 76), och den har självklart högsta bevarandevärde.

Efter införandet av vallodling minskade madernas betydelse som
vinterfoderproducent, och slåttern har efterhand upphört. Maderna har sedan betats eller övergivits, och indelningen av storområdet i objekt med olika klassificering har mest grundats på skillnaden i hävd och igenväxning.
Underlaget i området är svämsediment av sand och silt, och mycket lite av moränmarken ingår i objekten. Det största svämsediment- området på Orlekas utmarker är nu ohävdat till största delen och är en mosaik av björkskog och öppna mader, då de nästan omärkliga ryggarna inom området inte regelbundet översvämmas, utan lätt växer igen med vide, björk och så småningom med gran och tall, om de inte hävdas med bete eller slåtter.

Orleka mader är av riksintresse för naturvård, med särskilt högt naturvärde enligt våtmarksinventeringen, och med stort geovetenskapligt och högsta naturvärde enligt naturvårdsprogrammet. Ur ängs och hagmarkssynpunkt är Orleka mader nu för igenväxta för att ha mer än visst värde, men hela storområdet är av riksintresse med högsta bevarandevärde.

  Nr 70. MADERNA VID KULLE Tillbaka till innehåll

Ek karta: 08D  0i           Koordinat: 64540,13922 (8D 0I  4C 0C)

Socken: Agnetorp
Naturtyp och areal: Sötvattenstrandäng 14,2 ha  Veaetationstvper: tuvtåtel äng D  högörtäng, lågstarräng, högstarräng, jättegröeäng

Beskrivning: Maderna ligger öster om Tidan strax norr om Tidaholms stad. De är träd och buskfria så när som på någon al och knäckepil längs ån och några enbuskar.

Vegetationen består huvudsakligen av tuvtåtelängar med lågstarrängar mot de lägre partierna, som upptas av fuktängar av högstarr och jättegröe. Några anmärkningsvärda arter hittades ej utom den sentida inkomlingen alaskadunört, som nog spritts från staden. Området betas med ungdjur och är indelat i fållor, av vilka de sydligaste var svagt hävdade vid besökstillfället.

Ingrepp och påverkan: De södra delarna är svagt påverkade av lågt betestryck.
Bedömning: Området är väl till måttligt hävdat och har högt bevarandevärde.

Klassificering: Klass 3.
 

Nr 71. BETESMARKER NORR OM KARSTORP Tillbaka till innehåll

Ek karta: 08D 0i och 1i  Koordinat: 64549,13916 (8D 0I 4B 9G)

Socken: Agnetorp
Naturtyp och areal: Delomr 1: Blandlövhage 1,0 ha  Vegetationstyper: rödvenäng D örtrik torräng

Delomr 2: Sötvatten- strandäng 8,2 ha tuvtåteläng D jättegröeäng, lågstarräng, högstarräng, pors-blåtåtelhed

Beskrivning: Objektet ligger på västra sidan av Tidan norr om Karstorp. Maderna söder om objektet är ohävdade och till stora delar förstörda av tippar. Lagmansängen i norr är ohävdad och igenväxande.

Delområde 1: Blandlövhagen ligger på en sandkulle, som av tradition kallas Kasbacken. Den är bevuxen med asp, björk och tall, och trädskiktet är ganska tätt. Sydsidan är öppen med en artrik torrängsflora med backsippa, ängs havre och backtimjan, samt överraskande nog så kalkgynnade arter som flentimotej och brudbröd.

Delområde 2: Maden utefter den lilla omgrävda bäcken har några små tall och björkdungar, som har en trival flora, då de är uppehållsplatser för betesdjuren. Tuvtåtel och jättegröeängar dominerar den övriga vegetationen.

Maden utefter Tidan är svagt hävdad och dominerad av starrängar. Utefter fastmarkskanten finns en remsa fukthed av pors och blåtåtel.

Kasbacken är betad med häst och nöt, och maderna betas med ung- djur.

Ingrepp och påverkan: Maden vid bäcken är kvävepåverkad.

Bedömning: Området är svagt till måttligt hävdat med ett högt bevarandevärde. Sandkullen vid Tidan har en ovanlig torrängsflora.
Klassificering: Klass 3.

Nr 72. MADER VID TIARP Tillbaka till innehåll

Ek karta: 08D 1i     Koordinat: 64552,13919 (8D 1I 0B 2J)

Socken: Agnetorp

Naturtyp och areal: Sötvattenstrandäng 14,0 ha.
Vegetationstyper: lågstarräng högörtäng, tuvtåteläng, högstarräng, rödvenäng, jättegröeäng, sumpkärr

Beskrivning: Maderna i norra delen av Tiarp är ohävdade och skogsplanterade. Maderna i söder är betade med nötkreatur, och i madkomplexet finns ett par låga moränryggar. Ett par före detta åkrar ligger på moränen. Den södra åkern är granplanterad, den norra är ännu i bruk.

Moränryggarna i betesmarken har vackra rödvenängar med bl a slåttergubbe, stagg och backtimjan. De dominerande maderna är varierande med lågstarrängar, högörtängar och tuvtåtelängar. Blöta partier är bevuxna med vasstarr eller jättegröe. Sumpkärr och mindre vattensamlingar finns också. Nordväst om den granplanterade åkern är floran rikast med klockgentiana, plattstarr, ängsvädd Ängsvädd m m.

Ingrepp och påverkan: Högörtängarna längst i söder är svagt hävdade.

Bedömning: Området är till största delen väl hävdat. Det är mycket mångformigt med varierande vegetationstyper och har en intressant flora.

Klassificering: Klass 2.
 

Nr 73. MAD SÖDER OM KOBONÄS Tillbaka till innehåll

Ek karta: 08D 1i   Koordinat: 64559,13919 (8D 1I 0B 9J)

Socken: Acklinga
Naturtyp och areal: Sötvattenstrandäng 4,7 ha.
Vegetationstyper: lågstarräng D  tutåteläng, högstarräng, pors-blåtåtelhed

Beskrivning: Maden söder om Kobonäs är märklig på så vis, att tall är det dominerande trädslaget på den låga sandbanken, som ligger i centrum med lågstarrängar på båda sidor. Utefter Tidan finns en låg sandbank med tuvtåteläng och några enstaka alar.

Mot talldungen och tallskogen i väster finns en bård av blåtåtel, pors och krypvide och klockgentianan påträffas här och där i denna vegetationstyp. :

Talldungen är nyligen röjd och hela området är välhävdat med bete av nöt.

Ingrepp och påverkan: Inga ingrepp och ingen påverkan har noterats.

Bedömning: Området är välhävdat och förekomsten av Klockgentianaklockgentiana gör att det har högt bevarandevärde.

Klassificering: Klass 3.

Nr 74. MADER NORDOST OM KOBONÄS Tillbaka till innehåll

Ek karta: 08D 1i  Koordinat: 64564,13923 (8D 1I 1C 4D)

Socken: Agnetorp och Fröjered
Naturtyp och areal: Sötvattenstrandäng 8,5 ha

Vegetationstyper: tuvtåteläng D jättegröeäng, högörtäng, högstarräng, lågstarräng

Beskrivning: Den södra delen är betad av hästar. De äldre åkrarna som ingår i området är välbetade, men fuktängarna med högörter och jättegröe är svagt hävdade. En ridå av al finns vid kanalbanken, som begränsar området åt norr och väster.
På den norra delen är nu hävden återupptagen efter ett längre avbrott. Nu betas den med nöt av rasen "Highland cattle". Sand- bankarna vid ån och väster om området har växt igen till barrskog, och dessa magra marker är välbetade liksom de staggrika lågstarr- ängarna i övergången till sandmarken, medan de blöta vasstarrbältena vid ån och den stora blöta jättegröemaden i norr är svagt betade av kreaturen.

Ingrepp och påverkan: Fuktängarna är påverkade av svag hävd. Äldre åkrar ingår i området.

Bedömning: Området är hävdat, och de betade maderna har högt bevarandevärde.

Klassificering: Klass 3.
 

Nr 75. BETESMARKER VID SVARTEKULLA Tillbaka till innehåll

Ek karta: 08D 1i   Koordinat: 64563,13925 (8D 1I 1C 3F)

Socken: Fröjered och Agnetorp

Naturtyp och areal: Delomr 1: Sötvatten- strandäng 7,4 ha Vegetationstyper: högstarräng D tuvtåteläng, jättegröeäng, rödvenäng, lågstarräng


Delomr 2: Buskrik utmark 1,9 ha rödvenäng D  stagghed, tuvtåteläng

Beskrivning: Objektet är välhävdat med bete av tjurar. Maden slogs in på trettiotalet, medan delområde 2 varit betesmark under mycket lång tid och den gamla ekonomiska kartan betecknar området som en
 .

Delområde 1: Maderna domineras i söder av högstarrängar med vassstarr och bunkestarr. Stora fält av jätte gröe finns också. Strandbanken vid Tidan består av tuvtåtelängar, och vid övergången mot fastmarken finns artrika friskängar med slåttergynnade arter som ormrot, darrgräs, svinrot och atlantmaskros.

Starrängarna närmast gården är välbetade och har på sina håll inslag av kärrkavledominerade partier.
 

Delområde 2: Betesmarken strax söder om gården har några enstaka björkar i trädskiktet, och enbuskar finns här och var. Floran är mycket mager och hedartad med stagg och ljung som dominerande arter. Borsttåg, knägräs, ögontröst och slåttergubbe ingår också i den betespåverkade vegetationen.

Området är stenigt och det finns intressanta kulturspår i form av en gropavall och lämningar av en gammal väg, som lett till ett nu övergivet broläge vid Tidan.

Ingrepp och påverkan: Delområde 2 har liten påverkan av lövsly i den södra kanten.

Bedömning: Objektet är välhävdat och representativt både för hävdade mader och gamla betesmarker. Det är mycket mångformigt med flera vegetationstyper och har en artrik flora.
Klassificering: Klass l.
 

Nr 76. SLÄTTERMAD SYDVÄST OM NYCKLERÖR Tillbaka till innehåll

Ek karta: 08D 1i   Koordinat: 64570,13929 (8D 1I 2C 0J)

Socken: Fröjered
Naturtyp och areal: Sötvattenstrandäng 1,4 ha    Veqetationstyper: tuvtåteläng lågstarräng, högstarräng

Beskrivning: Maden ligger mellan Tidan och åkrarna vid vägen. Den hävdas fortfarande med slåtter. Marken är sandig och så fast och jämn att den går att slå med slåttermaskin, vilket har gjort att traditionen hålls vid liv. Utbytet av hö är väl inte så stort, men lidet blir så fint" enligt brukarna.

Tuvtåteldominerad fuktäng intar en stor del av maden, men slåttern gör att kontrasten är stor mot en betad tuvtåteläng. Tuvorna är mycket obetydliga och välputsade. De något blötare starrängarna med vasstarr och hundstarr saknar också tuvor och på flera ställen dominerar den slåttergynnade trådtågen.

Vid Tidans strand är marken som högst inom området, och endast ett smalt bälte av jättegröe och kalmus finns i normalvattenlinjen. Maden efterbetas med ungdjur.

Ingrepp och påverkan: Inga ingrepp och ingen påverkan är noterad.
Bedömning: Slåtterhävdad strandäng är en försvinnande och ovanlig
naturtyp, och denna välhävdade äng har högsta bevarandevärde.

Klassificering: Klass 1.
 

Nr 77. BETESMARKER VID NYCKLERÖR OCH LAGMANSTORP Tillbaka till innehåll

Ek karta: 08D 1i   Koordinat: 64576,13930 (8D  1I 2D 6A)

Socken: Fröjered
Naturtyp och areal:  Delomr 1: Sötvattenstrandäng 3,5 ha. Vegetationstyper: tuvtåtel äng D lågstarräng, högstarräng, rödvenäng

Delomr 2: Sötvattenstrandäng 7,0 ha  lågstarräng D tuvtåteläng, högstarräng

Delomr 3: Betad skog 10,0 ha   blåbär-lingonrished

Beskrivning: Nycklerör är en gård med ett fint kulturlandskap öster om Tidan. Betesmarkerna närmast gården på steniga moränbackar är kvävepåverkade eller igenväxande, medan de övriga markerna är väl hävdade och opåverkade.

Delområde 1: Strandängen är en fortsättning på slåttermaden (Obj 76). Den har varit betat under längre tid, och utefter ån dominerar tuvtåteltuvorna. Närmare åkrarna och de två skogsdungarna finns starrängar, som dels är fuktiga med lågstarr, dels blöta dominerade av vasstarr.

Delområde 2: Området omfattar den stora maden på det före detta torpet Lagmanstorp. Det är mycket välhävdat, och betesdjuren har även hållit tillbaka tuvtåteln. Lågstarrängar är annars den dominerande vegetationstypen, men även små ytor är blöta, där vasstarr och kärrkavle är de vanligaste arterna.

Kreaturen betar även skogen på de sandiga före detta åkrarna, och en vacker beteshorisont finns i skogskanterna.

Delområde 3: Den betade skogen är en blandskog av barr och björk. Den har lång kontinuitet som betesmark med vackra grässvålar i de södra delarna. I norr har granen blivit för stor och fältskiktet består mest av ris och mossor, varför det mest är ett genomgångsområde för djuren. De välbetalde dungarna väster om åkrarna har förr varit mer öppna och har artrika gläntor. En öppen fägata leder från skogen ner till maderna vid områdets södra gräns.

Ingrepp och påverkan: Inga ingrepp finns, och den kvävepåverkan som syns på maderna härrör från översvämningarna.

Bedömning: Objektet är mycket välhävdat och ligger i ett vackert kulturlandskap. Det har mycket högt bevarandevärde.
Klassificering: Klass 2.

      Nr 78. MAD VÄSTER OM TIDAN 1,5 KM S OM ELDSLYCKAN Tillbaka till innehåll

Ek karta: 08D  1i    Koordinat: 64581,13927 (8D 1I 3C lH) .

Socken: Fröjered

Naturtyp och areal: Sötvattenstrandäng 3,5 ha  Vegetationstyper: lågstarräng D tuvtåteläng, jättegröeäng, högstarräng, sumpkärr.

Beskrivning: Den södra delen av maden ligger mellan ån och några äldre åkrar. Den är svagt hävdad av ungdjur. Vegetationstyperna växlar från tuvtåtel ängar till blöta jättegröe och vasstarrsmader. Klockgentiana finns på Orleka 1:27.
Den norra delen av maden är en mycket välhävdad (slagen?) lågstarräng. Där ån svänger av mot öster finns en betad talldunge på en sandig förhöjning. Klockgentiana finns i den norra kanten av maden.

Ingrepp och påverkan: Den södra delen är påverkad av svag hävd.

Bedömning: Den norra delen av området är mycket välhävdat. Förekomsten av klockgentiana är skyddsvärd.

Klassificering: Klass 3.
 

 Nr 79. BETESMARK 800 M SSO OM ELDSLYCKAN Tillbaka till innehåll

Ek karta: 08D 1i     Koordinat: 64587,13927 (8D 1I 3C 7H)

Socken: Fröjered

Naturtyp och areal: Oppen hagmark 1,8 ha  Vegetationstyper: lågstarräng D  rödvenäng, sumpkärr

Beskrivning: Betesmarken ligger vid Gävadiket och består till största delen aven lågstarräng. Området har inte längre karaktär av mad efter dikesomgrävningen och slåtterns upphörande varför det bör benämnas öppen hagmark.
Små staggrika rödvenängar finns i den södra kanten och vid den sandiga före detta åkern i det nordöstra hörnet. Klockgentiana finns vid stängslet i väster och i vattenstället förekommer bl a vattenblink.

Området betas av ungdjur, som även betar skogsdungen och några gamla vallar norr om området.

Ingrepp och påverkan: En liten del har varit åker. Gävadiket är grävt.

Bedömning: Området är mycket välhävdat och har en intressant flora med bl a klockgentiana.
Klassificering: Klass 3.
 

  Nr 80. MADER ÖSTER OCH SÖDER OM ELDSLYCKAN Tillbaka till innehåll

Ek karta: 08D 1i  Koordinat: 64590,13932 (8D 1I 4D 0C}

Socken: Fröjered

Naturtyp och areal: Delomr 1: Sötvattenstrandäng 5,5 ha

Vegetationstyper: lågstarräng D stagghed, tuvtåteläng, sumpkärr, rödvenäng

Delomr 2: Sötvatten- strandäng 10,0 ha   ågstarräng D tuvtåteläng, stagghed, pors-blåtåtelhed, sumpkärr

Beskrivning: De stora, välhävdade strandängarna ligger på Tidans västra sida. Delområdena är mycket lika till karaktär och hävd. De skiljs åt av ett skogsområde och av ohävdade mader.

Delområde 1: Norr om Gävadiket i det västra hörnet, finns en låg moränbacke, som har spår av äldre åkrar. Söder om diket vidtar en stor öppen lågstarräng med stagghedar i kanterna. Den har en mycket artrik flora med klockljung, ljung och stagg och mycket rikligt med klockgentinana. Andra intressanta arter är darrgräs och ängstarr.

De öppna markerna avbryts av ett par låga sandryggar med tallskog. En smal öppen mad finns emellan sandryggarna, och vid Tidan finns en välhävdad lågstarräng med en tuvtåtelbård på den smala, för höjda strandkanten.

Delområde 2: Den södra delen på Olofstorp 1:73 gränsar till skogs- mark och igenväxande marker, som även betas men är undantagna ur objeketet.

Det långsträckta området utefter ån domineras av välbetade lågstarrängar, som mot skogskanten övergår i en mycket artrik vegetation dominerad av stagg och ljung. Pors och blåtåtel finns liksom klockljung, men är inte dominerande. De intressantaste arterna är klockgentiana och spikblad, och bägge är rikligt förekommande.

Längre mot nordost avskärs strandängen av en liten blandskogsdunge. Öster om den blir maden bredare men är betydligt artattigare med i huvudsak tuvtåtel ängar och en smal starrörtsmad med blåsstarr och flaskstarr.

Ingrepp och påverkan: Inga ingrepp har noterats. Påverkan av igenväxning finns på de torrare delarna i söder, där gränsen är ungefärlig.

Bedömning: Objektet innehåller de mest representativa betade strandängarna vid Tidan. De välhävdade maderna är mycket artrika med flera intressanta arter. De är ganska mångformiga och det mosaikartade området med öppna mader och skogbevuxna sandryggar är mycket tilltalande.

Klassificering: Klass 1.

 

   Nr 81. MAD 1 KM VÄSTER OM HÄSTHAGEN Tillbaka till innehåll

Ek karta: 08D 1i    Koordinat: 64591,13934 (8D 1I 4D lE)

Socken: Fröjered

Naturtyp och areal: Sötvattenstrandäng 2,7 ha Vegetationstvper: lågstarräng D  tuvtåteläng, högstarräng, sumpkärr

Beskrivning: Maden ligger öster om Tidan och gränsar i söder och öster till skogsmark på sand. Maden norr om området är ohävdad. På Nävetorp 1:5 finns en dunge av unga klibbalar, för övrigt är det träd löst.


Vegetationen består av tuvtåtel äng närmast ån och innanför en stor lågstarräng dominerad av hundstarr, hirsstarr och trådtåg. Som vanligt på maderna är det fuktigaste stråket närmast skogen, och där finns ett sumpkärr med flaskstarr m m.
Området är välhävdat med bete av ungdjur.

Ingrepp och påverkan: Inga ingrepp finns, men maden är påverkad av aldungen, som är mycket tät.

Bedömning: Området är väl hävdat och representativt. Det har högt bevarandevärde.

Klassificering: Klass 3.
 

    Nr 82. MAD SÖDER OM OLOFSTORP Tillbaka till innehåll

Ek karta: 08D 1i    Koordinat: 64598,13944 (8D 1I 4E 8E)

Socken: Fröjered

Naturtyp och areal: Sötvattenstrandäng 4,2 ha Vegetationstyper: tuvtåtel äng D lågstarräng, sumpkärr, pors-blåtåtelhed, rödvenäng

Beskrivning: Området ligger till största delen söder om Tidan. Några mindre tuvtåtel ängar finns mellan gården och ån. Det är variationsrikt, och även skogen mellan maden och gränsen till Prästbolet betas liksom aldungarna på strandbrinken i väster.

En högvattenränna kommer i kraftledningstråket, och den består av fuktängar och kärr. Fuktängarna är dels av lågstarrtyp, dels dominerade av pors och blåtåtel. Sumpkärren är av dominerade av flaskstarr och trådstarr.

De något torrare partierna i centrum och mot ån består av tu tåtelängar med enstaka enbuskar.

Ingrepp och påverkan: Inga ingrepp har noterats. Aldungarna är av ganska ung ålder och har påverkat grässvålen.

Bedömning: Området är väl hävdat med bete av ungdjur. Det är variationsrikt och har ett högt bevarandevärde.

Klassificering: Klass 3.
 

Nr 83. BETESMARK VID ANNEfORS TEGELBRUK Tillbaka till innehåll

Ek karta: 08D 2j    Koordinat: 64601,13964 (8D 2J 0B lE)

Socken: Fröjered

Naturtyp och areal: Sötvattenstrandäng 15,5 ha Vegetationstyper: tuvtåteläng lågstarräng, rödvenäng, högstarräng, stagghed, jättegröeäng, sumpkärr

Beskrivning: Betesmarken på Tidans västra sida ligger mellan ån och åkermarker och sträcker sig från dammen vid tegelbruket till kommungränsen. Området är mångformigt, och fuktigheten varierar från blöta mader till berghällar och steniga låga backar.

Vegetationen är också mångformig med en dominans av tuvtåtel ängar och lågstarrängar. De fuktigaste partierna upptas av mader med jättegröe och flaskstarr. Moränbackarna har välsnaggade rödvenängar, där slåttergubbe, backtimjan m fl örter finns, och i övergångarna mot fuktstråken finns stagghedar med bl a granspira och borsttåg. En ovanlig art som troligen är en sentida inkomling är stånds, vilken finns på ett par ställen nära åkerkanten.
Ett par dungar av björk och tall finns på området, och de är starkt kvävepåverkade, eftersom de är liggplatser för nötkrea- turen. Lämningar av gammal kultur finns i form av äldre åkrar och en stensättning.

Ingrepp och påverkan: Inga ingrepp finns, men igenväxning med al och björk påverkar maderna längst norr.

Bedömning: Området är välhävdat med bete av nötkreatur. Det är mycket mångformigt med en artrik flora. Det har en mycket tilltalande landskapsbild.
Klassificering: Klass 2.

 

Förteckning över oklassade objekt med visst bevarandevärde. Tillbaka till innehåll

Dessa objekt har inte bedöms så värdefulla att de kan klassas i grupp 1 - 3 men de har ändå vissa bevarandevärden som kan vara landskapsmässiga, botaniska eller kulturhistoriska.DE är markerade endast på översiktskartan och är numrerade från 401 och uppåt.

Nr 430. BJÖRKHAGE VID ORMEBRÅTEN   Socken: Agnetorp
Ek karta: 08D 0j
Naturtyp: Björkhage 4,2 ha
Hagarna norr och väster om Ormebråten är välhävdade och betas med tjurar. Floran är ganska trivial, och det beror på att stora delar av hagarna varit äldre åkrar, samt att på de steniga markerna, där den gamla grässvålen finns, björkskiktet blivit lite för tätt och påverkat ljuskrävande arter.



Nr 431. BETESMARK VID L VÄTHULT  Socken: Agnetorp
Ek karta: 08D 0j
Naturtvp: Öppen hagmark 6,0 ha
På L Väthult är den stora, öppna betesmarken svagt hävdad och .har en mycket störd, trivial flora. Troligen har marken varit kultiverad. Vissa partier har varit igenväxta och har nyligen röjts. Norr om hagen finns en mycket tilltalande betesmark på Gulliden, men den är förgödslad och saknar biologiska värden.



Nr 432. HAGAR VID LERINGEN  Socken: AgnetorpTillbaka till innehåll

Ek karta: 08D 0j
Naturtyp: Öppen hagmark 3,0 ha
Hagarna ligger på båda sidor om infartsvägen på sluttningarna av en moränrygg. De är tilltalande med enstaka björkar och ekar. De är måttligt hävdade med får och har en trivial gräsdominerad
flora. De har troligen kultiverats, typiskt är att ljung saknas i de staggrika sluttningarna.

Nr 433. HAGE VID DALEN Socken: Agnetorp
Ek karta: 08D 0j Naturtyp: Öppen hagmark 3,2 ha
Hagen ligger i sluttningen öster om gården. Den betas av ungdjur, och hävden är måttlig. Den består till största delen av äldre åkrar, varför floran är torftig. Sluttningen fortsätter mot söder med av lång ohävd påverkade naturliga gräsmarker. Ängshavre förekommer rikligt på torra ställen, men den gamla slåtterängsfloran är dominerad av skogsnäva. Landskapsbilden är mycket tilltalande.


Nr 438. BETESMARK NORR OM UDDESTORP Socken: AgnetorpTillbaka till innehåll
Ek karta: 080D  1i  Naturtyp: Björkhage 2,7 ha
Den landskapsmässigt tilltalande hagen ligger öster om landsvägen och består av några steniga moränkullar, som ligger runt en gammal vall. Vallen liksom de lägre delarna av kullarna är gödslade. Trädskiktet på kullarna består av björk, asp och tall. Det är alldeles för tätt, och beskuggningen har påverkat vegetationen, vilken är mycket fattig och trivial. En stor gammal ek - utmärkt med "B" på kartan - står gömd i den södra kullen. Den södervända slänten är mer öppen och något rikare med bl a ängshavre.



Nr 439. HAGE VID FRÖBÄCKEN SYDVÄST OM SVENSTORP    Socken: Fröjered
Ek karta: 08D lj  Naturtyp: Blandlövhage 2,8 ha
Vid den nu övergivna Sörkvarnen ligger en tilltalande hage utefter bäcken. Den är välbetad av ungdjur och till största delen välröjd, men floran är trivial och kvävepåverkad, vilket kan vara en kvardröjande effekt från den tid den var en hemmahage. De steniga moränkullarna och bäck kanten har ett glest trädskikt av björk, ask, al m fl trädslag.



Nr 440. BETESMARK VID KARLSBERG    Socken: Fröjered
Ek karta: 08D 1j Naturtyp: Öppen hagmark 2,0 ha
Betesmarken ligger på Yans västra sida och är numera hästbetad. Maderna vid ån är därför ohävdade, och de börjar växa igen. Strandbrinken mellan maden och de gamla vallarna är välbetad och har söder om den gamla bron en ganska trevlig vegetation, men är närmast gården kvävepåverkad.


Nr 441. TALLHAGE VÄSTER OM KULLABO  Socken: FröjeredTillbaka till innehåll
Ek karta: 08D 1j  Naturtyp: Annan hagmark 1,4 ha
Den tallbevuxna grusåsen utefter landsvägen har varit betesmark under mycket lång tid. Om man skall kalla den hage eller betad skog är svårt att avgöra. Tallarna är ganska gamla och glest stående med en gräsrik undervegetation dominerad av kruståtel och vårbrodd med inslag av ängshavre, kattfot och slåtterfibbla. Den betas nu ihop med gamla vallar på torvmark en öster om åsen och är välhävdad.



Nr 442. BETESMARKER I ORLEKA BY Ek karta: 080 2i
Naturtyp: Öppen hagmark ca 6 ha

Socken: Fröjered

Betesmarkerna i Orleka ligger intill den lilla bäcken, som rinner genom byn. De är kvävepåverkade och igenväxande i den västra delen av byn. Där bäcken korsar den östra vägen finns några ytor, som är opåverkade. De är steniga och har en fin grässvål med bl a mycket borsttåg och revfibbla. Betesmarkerna är väl hävdade och är av värde för kulturlandskapet i byn.

Nr 443. HAGAR SÖDER OM KAGGESTORP Ek karta: 08D 2iTillbaka till innehåll
Naturtyp: Björkhage 4,8 ha
Öppen hagmark 2,1 ha

Socken: Fröjered

Flera äldre åkrar ingår i björkhagarna, som betas av nöt och får. Den sydvästra hagen har nyligen röjts, men vegetationen består mest av rished med blåbär och ljung. På de enbuskbevuxna morän- backarna i den östra kanten finns bl a ängshavre, och utefter kanterna av de gamla ogödslade vallarna, som har en trevlig flora med mycket ängsskallra och ögontröst, finns även små lågstarr- ängar.
Den öppna hagmarken ligger vid bäcken i sydöstra delen av byn. Den är svagt hävdad av får och hästar. Utefter bäcken består vegeta- tionen av tuvtåtelängar, som längst i norr även är gödslade. Vid infarten till södra gården finns små fuktängar med bl a plattstarr och darrgräs.